fredag 26 mars 2010

Kärlek är oerhört svårt!

Kärleken är så oerhört konstig på många sätt & för mig har den än så länge bara gett mig stor hjärtesorg.

Jag ska berätta vad jag menar...

Att få känna äkta kärlek är så oerhört stort där fjärilar dansar i ens mage, man känner sig varm & het inombords. Som om någon slagit en i huvudet för att det enda man oftast tänker på när man är kär är just det personen man är kär i. Det är som om resten av världen bara rusar förrbi medan man själv känner sig som i ett vakumtillstånd där yttervärlden inte ska kunna störa. Blodet rusar i en kropp & det man vill är att vara den andra nära hela tiden, göra roliga, romantiska & mysiga saker med, ha passionerad & het sex & verkligen lära känna varandras kroppar & själar.

Att få känna den andra personens kropp emot sin egen, känna den varma & nopriga huden & hårstråna på kroppen som reser sig vid varandras beröring, känna personens kroppsvärme & doft. Man känner även en viss trygghet & lugnande när man kommit till detta stadiet.

Jag har många gånger varit förälskad & kär, men bara älskat 2 gånger. Jag tror att om jag hade fått chansen med någon av dom andra killar jag dejtat, så kanske jag hade kunnat lära mig att bli kär & älska dom, men det har jag inte fått chans till. Orsaker till det är att killarna är så himla osäkra, rädda för intimitet, monogami, att ha ett liv med någon som är ärlig skrämmer dom. För att nämna några, men andra orsaker kan vara att Män/Killar är oftast otrogna svin, försöker ändra en efter deras pipa, kan vara både fysiskt & psykiskt nedvärderande m.m. tro mig jag har upplevt allt.

Äkta kärlek, att älska är att man lärt känna varandra till fullo & vet bara genom att se den andra personen om något är fel el. vad den personen tänker el. känner, men har inte fått känna den typen av kärlek, mer än 2 gånger i mitt liv. Första gången var med Min Älskade Peder som dog i en bilolycka 2 veckor innan vi skulle gifta oss, vi hade varit till & från tillsammans från att jag var 16 år till att jag var 18 år. Andra gången var med Magnus som jag var tillsammans med i ca 3 år & vi bodde med varandra först i Stockholm, Västertorp & sedan i Kiruna tillsammans. Men det tog slut pga många orsaker bl a. hans föräldrar, men även att jag inte klarade av att bo kvar längre i Kiruna. Vi är fortfarande vänner & kommer alltid att Älska varandra, men jag tror inte någonsin att det blir vi igen.

Jag vet inte vad det är för fel egentligen på killar, mer än att dom ofta är fegisar. Ibland hade jag önskat att jag hade varit straight då hade jag säkert varit tillsammans med en barndomsvän till mig som var kär i mig. Vi hade säkert haft barn, hundar, bil, hus & annat. Hahaha...jag är kanske knäpp! Nej, jag vill INTE ha ett straight förhållande, men jag vill ha ett förhållande med en kille, en kille som är mig trogen, inte blir osäker av min avslappnade stil, självsäkerhet, galenhet, men snälla & romantiska sätt.

Vill inte på något sätt påstå att jag är perfekt, jag vet att jag är lite stökig av mig, dåligt tålamod då jag vill att saker ska hända på en gång, att jag skjuter upp saker jag tycker är jobbiga eller tråkiga till sista sekunden, men får dom nogrannt gjorda, hatar att städa & diska, men resten är nog i betraktarens ögon att se, men jag har full medvetenhet om att jag har dessa negativa saker i allafall.

Jag kan bara säga att man får Älska Mig för den jag är, försök inte att ändra på Mig. Jag vet vad jag gillar & jag vet att jag kan framstå som en slaker & kanske med en ibland lite för rapp käft, men jag vet hur man för sig i etikett & vet hur man för sig i speciella sällskap utan att någon ska lära mig det. Älska Mig för den jag är!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar