Övergödning i Jordbruk & Skogsbruk!

Jordbruk och livsmedelsproduktion är och kommer fortsatt att vara i fokus i övergödningsfrågan. Mellan 60–80 procent av både kväve- och fosforutsläpp till omgivningen kommer från matproduktion och matkonsumtion, alltså jordbruk, skogsverk och reningsverk.

Under de snart 20 år som gått sedan riksdagen beslutade om ett åtgärdsprogram mot näringsläckage från jordbruket har mänger av åtgärder satts in. Alla har de gemensamt att de påverkat HUR odlingen går till. Efter 20 år går det att skönja att den vägen har ett slut. Om det måste tas ytterligare stora kliv blir det förmodligen ofrånkomligt att ta upp frågan om VAD som odlas. Hittills har vi arbetat med övergödningen utan att egentligen involvera medborgarna, förutom i detaljer som fosforfria tvättmedel. Men kan Sverige nå de nya tuffa målen i Baltic Sea Action Plan eller normerna i vattendirektivet utan beteendeförändringar?

I verkligheten saknar vi fortfarande svar på sakfrågor som varför inte utsläppen från de stora flodsystemen minskat mer trots allt som gjorts. I Baltikum tog man nästan bort jordbruket i tre länder efter Sovjets kollaps. Borde det inte ha synts mer i Rigabukten och Östersjön? Varför minskar fosforläckaget så lite i Sverige när gödslingen med mineralgödsel är på samma nivå som år 1906? I tider när otåligheten är stor är det inte så sexigt att önska mer forskning. Men vi vet inte svaret på dessa frågor och ingen vill göra fel åtgärder. En sista fundering är i vilken grad vi framöver kommer att orka fokusera på klimat- och övergödning samtidigt.

Övergödning är inte lika mycket en ödesfråga för mänskligheten, men det är klimatfrågan. Övergödningsfrågan fylls på med uppmärksamhet en gång per år när algerna blommar, men klimatfrågan fyller på sig själv varje gång vädret är lite torrare eller blötare än vad vi minns. Att kunna arbeta aktivt med båda frågorna är nödvändigt och ställer stora krav på att kunna prioritera med knappa resurser, vilket i sin tur ställer stora krav på kunskap om åtgärds- och effektkedjan. Jordbruket bidrar med gödande ämnen via växtnäringsläckage, det vill säga när löst växtnäring följer med överskottsvattnet från marken via grundvattnet ut till vattendragen. Cirka en tredjedel av övergödningen kan härledas till jordbrukets köttproduktion.

Kväveläckaget är generellt sett betydligt större på lätta sandjordar än på styvare leror. Detta faktum sätter också skogsbruket i fokus, då större delen av skogarna finns på lätta jordar (inklusive podsoler).
Dock har jordbrukets utsläpp av växtnäringsämnen minskat på senare år genom målmedvetet miljöarbete. Dagens utsläpp håller sig faktiskt på samma nivå som 1860-talet. Det finns flera olika åtgärder som kan vidtas, för att minimera övergödningen. Genom att bl.a. använda fånggrödor, minska jordbearbetningen och öka vallodlingen, kan jordbrukets växtnäringsläckaget minska en hel del. Andra åtgärder är bl.a. att förbättra markstrukturen med bl.a. en bra dränering och kalkning.