fredag 7 oktober 2011

Dikt...

DEN INRE ÄNGEN...

Jag vandrar på en äng, helt utan sorg eller tveksamhet
Den ängen är mina drömmars, min längtans inre.
Blommorna prunkar, lyser i varje kulör,
vindarna kastar och vänder.

Någonstans hit vill jag bära mitt hjärtas innersta röst.
Fri ska min tanke vandra, fri skall
min själ förbli, aldrig fjättras av andra.

Som vinder kastas, som blommorna prunkar,
så fritt skall en människa ständigt leva.
Liv, liv vår högsta mening om och det fritt
må vara.

Allt fult och tungt, allt bottenlöst ont
skall en gång förgäs
för mot solen och sanningens ljus
kan det bara det klokt, förnuftigt
helt fria bära.

2 kommentarer: