tisdag 15 november 2011

Dikt...

LIVETS SVÅRA SÅNG...

Anländ vid nattens slut, i åldrandets årstid.
Jag sov inte i sagornas säng.
Kände ingen egentlig barndom.

I min kropp reser sig jord
som viskar till mina dagar "Bliv mina fönster",
och lär mina steg att bli brev, och fåglarna
att viska mitt namn.

Så passerar jag som kristaller, genomskinlig, utan en skugga
på en väg av vingar,
befriad fängslar jag mina sinnen i mig.
Jag blir som pärlors glans:
slår mot ögonen och återvänder - till mig själv.

Vem kan ge mig en papperslapp, så jag kan överlasta
den med högar av drömmar och visoner.
Måla den till en levnadsstil och förretag som glänser,
rent och ur kärlekens sanna anda.

2 kommentarer:

  1. Så vackert. Älskar din kreativitet i dikterna, väldigt djupt och tänkvärt.

    När ska du ge ut en diktsamling? :)

    SvaraRadera
  2. Tack så mycket! Var snällt sagt!! Ja jag är nog ganska djup som människa hela jag.

    Ja Du jag vet inte?! Jag skriver på en bok just nu som innehåller lite diktande med, men främst är den en hetrosexuell kärlekshistoria.

    SvaraRadera